Rockplock

Rockplock

Spontana betraktelser

Ett forum för fria tankar kring rockens energier och bidrag till det existentiella kvaliteterna.

Skakande skandalbild på Tectyls stjärnor i logen

RockfilosoferandePosted by Sten Skiöld Monday, July 02 2018 22:13:20

Vågorna går höga och blodet är hett i de asociala medierna. Ja, till och med i de mer sociala dito. Det mörka nätet svämmar över av etterdrypande emotioner. Många ondgör sig å det grövsta över vad som utspelade sig på Skogsvallens folkets park för bara några dagar sedan. Bilder har slipprat ut, via okända källor, på vad som skedde i logen, bakom den legendariska scenen. De är dessa i allmänhet och den bild i denna artikel i synnerhet som piskat upp indignationen i de breda folklagren. Vid tillfället var de förhärdade och vackert åldrade rocklegenderna i sällskap med kollegor i något lägre ålder. Närmare bestämt mellan fyrtionio och trettiotvå år yngre. De något yngre var inga mindre än Blixterz; ett redan etablerat band trots medlemmarnas ringa ålder.

Vad var det då som skapade folkstormen? Titta på bilden så förstår ni!

Utan minsta tecken på skam i kropparna utsätter Tectylisterna de unga musikanterna för en orgie. En orgie i droger. Något som tyvärr rockbranschen varit känt för och som satt sina omisskänliga spår även hos de i övrigt välbehållna ikonerna.

På bordet i den väl tilltagna logen ser man hur det dignar av lockande farligheter. Hur skall väl en ungdom kunna stå emot, när de dessutom ser hur de tämligen ouppnåeliga idolerna oblygt tar del av härligheterna.

Sockerstinna läskedrycker, som till exempel kokad kola. Fullkomligt förödande för tänderna. Sötspäckad Fanta, denna djävulskt lömska dryck. Saltstänkt mineralvatten, så kallade Lokabomber. Livsfarligt och beroendeframkallande. Och, helt utan några försök att dölja vilka oegentligheter som försegick, en väl tilltagen termos till brädden fylld av i stort sett oblandat koffein.

Som om inte detta vore nog sägs det att utanför bilden fanns smör- och kolhydratdrypande polarbrödsmackor med ost och - tro det eller ej- skinkskivor.

Tectyl försvarar sig med att även de unga, som ger sig in i denna hårda bransch, måste lära sig den hårda vägen.

- Det hjälper inte med moralpredikningar. Vissa saker måste man gå igenom på egen hand, avslutar den av långvarigt Fantamissbruk svårt märkta Tectylbasisten med.

De övriga i fantombandet nickar allvarligt och instämmande.





  • Comments(0)//blogg.tectylrock.se/#post92

Trevligt möte med något yngre rockare

RockfilosoferandePosted by Sten Skiöld Monday, July 02 2018 20:35:16


Sistlidna lördag, 30:e juni 2018, var det dags igen att spela på den legendariska folkparken Skogsvallen. Första gången var förra året och efter vår leverans då var vi välkomna åter. Denna gång skulle vi växeldra med ett annat gäng på parkens andra scen. Scenen är stor och vi kunde rigga på var sin sida utan att trängsel uppstod. Klockan åtta var det dags. Blixterz tog första fyrtiofemminuterspasset. Riktigt duktiga var de. Svängig musik, någonstans mellan rockabilly och dansband. Sen var det vår tur. Ännu hade inte så mycket folk hittat fram till dansbanan. De som hade gjort det dansade desto mer ivrigt. Efter vårt pass var det åter dags för Blixterz. Sen var det åter vår tur. Efter det passet fick banden en timmes paus medan John Lindberg trio lirade på utomhusscenen. Sen var det dags igen. Två timmar kvar innan det var dags att sänka volymen. Nu körde vi halvtimmes pass. Vi var dock överens om att de skulle kliva in när det var cirkus femton kvar. Då var det dags för att lira tillsammans.

Avslutningen blev riktigt kul och det svängde rejält. Förutom Johnny be good så körde vi en längre boogie med rikligt med solon.

I pausen fick vi möjlighet att bekanta oss lite med grabbarna i Blixterz. Det visade sig vara en smula yngre än gemene Tectylare. Bandledaren, som var äldst, var närmare bestämt tjugotre år gammal. Vi kunde konstatera att medelåldern i Blixterz var ungefär fyrtio år lägre än Tectyls dito. Ofta blir ju Tectylarna beskyllda för att vara spolingar och rockstekare med fukt bakom öronen. Här låg vi dock i visst lä.

Till och med Tectyls äppelkindade nytillskott, Skuttunge-Tompe, framstår i relation till dessa juveniler som en aning distingerad och patinerad. Det vill inte säga lite. Att vår välbehållna trummis skulle kunna vara deras farfar var också en liten kittlande tanke.

Sympatiska ynglingar var de dessutom. Och, förstås musikaliska och drivna musikanter. Rötterna deras var i trakterna kring metropolen Hedesunda. Sveriges Detroit. De hade dessutom börjat lira ihop i god tid, redan när det var i femtonårsåldern. Nu var de redan ganska etablerade och hade lirat till och med på den berömda Malungsveckan.

Härligt och befriande var det också att höra, från den ganska högprofilerade sångaren och bandledaren, att Streaplers var hans stora idoler. Vi kan inte påminna oss ha hört något liknande från någon yngre förut.

Att det gick bra för killarna tydde väl deras turnébuss på. En ganska modern och fräsch Mercabuss, med övernattningsbingar byggda ovanför lastutrymmet. Sannolikt är vår turnébuss, Dodge Ram, tjugofem år äldre. Don efter personer således.

Det sköna i sammanhanget var att de i stort sett gillade samma musik som vi. Och att de älskade genuint att lira. När vi väl lirade tillsammans framstod det så klart att musiken inte har någon ålder. Svänger det så svänger det, oavsett om man är tjugo eller sjuttio år gammal.

När vi väl var klara med packningen av prylarna i våra bussar, vid halv tre på natten, önskade vi dem all lycka i deras framtida karriär. Det är ingen lätt bana de slagit in på. Men den är väl värd att försöka sig på.

I övrigt blev det en bra kväll på Skogsvallen. Vettigt med publik. Bra väder. Fantastiskt trevliga arrangörer, som var nöjda med det vi bidrog med.

Att få träffa grabbarna i Blixterz gav aftonen och natten en lite extra guldkant.





  • Comments(0)//blogg.tectylrock.se/#post91

Ännu en gång, och lika kul

RockfilosoferandePosted by Sten Skiöld Sunday, April 08 2018 06:09:35
Nästan just hemkommen från ytterligare en spelning. Solen går upp och jag sitter en stund i vardagsrummet för att varva ned. Ett femtioårskalas. Någon som är mitt i livet väljer att fira rejält. Inte med en lirare som spisar plattor (numera MP3) utan ett riktigt band. Ett riktigt band som lirar här och nu. Levande musik med andra ord. Heléne, som dagens jubilar hette, visste att uppskatta den levande konstformen. så även hennes familj och vänner. Det blev således en riktigt rolig spelning, som varade in på småtimmarna.Denna gång var arenan Skuttunge bygdegård. En fin lokal och en riktigt hyfsad scen. Cirka 45 låtar rev vi av innnan det var dags för några extranummer.

Det är ljust nu. Jag borde vid det här laget sova - sedan länge.
Men vad gör det. Musiken ringer fortfarande i mitt huvud. Det svänger. Gensvaret är gott. Publiken dansar vilt och sjunger med. Vem behöver väl sova då.

  • Comments(0)//blogg.tectylrock.se/#post90

Kammarmusikens svar på Tectyl - Vamlingbokvartetten!

RockfilosoferandePosted by Sten Skiöld Sunday, November 26 2017 19:20:45

Franz Schubert, eller "Lillsvampen" som han något förklenande kallades av sina polare i Wien, var sannolikt som bäst de sista två åren av sitt korta liv. Likt en rockstjärna dog han ung. Endast trettioett år gammal lämnade han det jordiska. Hans obeskrivligt vackra - och rikliga - musik lever dock för evigt. En av de musikaliskt allätande juvenalerna i Tectyl bevistade en orgie i Schubert innevarande dag (2017-11-25). Redan vid första stråktaget kände han kongenialitet med musikanterna i Vamligebokvartetten. Dessutom bjöd de på Schuberts stråkkvintett i C dur, D 956, OP posth 163. En veritabel goding, pärla eller örhänge - välj själv.

Redan under de första takterna av Allegro ma non troppo reste sig pälsen på den då ditresta rockaren. Fysiskt och ändå så mycket hjärta och ande. Så evinnerligt vackert. Rakt in i själen.

Att dessutom få sitta ett par meter intill musikanterna ger en extra dimension till upplevelsen. Man känner nästan strängarna, anspänningen. Man kan noga uppfatta blickarna, kroppsrörelserna, ögonens uttryck, kommunikationen musikanterna emellan. I ansiktena ser man inlevelsen, glädjen, koncentrationen och samspelet.

Allt det där som gör musik till något som höjer det över alla övriga konster. Allt sker här och nu. Så mycket nu att man inte kan leva mer intensivt än så - åtminstone inte i fredstid.

På grund av den cyniska och hårda rockbranschens något objektifierande syn på medlemmarna i Tectyl, vilket de har att leva med, tvingas de hålla ett avsevärt avstånd mellan bandet och deras beundrare. Ibland saknar de närheten, men en sådan kan leda till fördärvligheter. Kammarmusiker får - enligt säker källa - sällan skamliga förslag på vägen från kyrkorummet åter till sakristian.

För övrigt fanns många likheter mellan Vamligebokvartetten och Tectyl. Tätheten, det skarvlösa svänget, telepatin och den genuina glädjen i att göra musik - där och då. Här och nu. Kanske kan detta vara ett inslag på nästa Tectylfest, som sedan tre år tillbaka genomförs på Katalin.

Huruvida Schubert skulle ha varit en rockstjärna idag, om han levde nu, låter jag vara osagt. Helt osannolikt är det dock inte. Hade han varit det så skulle rocken berikats. Han skulle dessutom utan att ha stuckit upp, ha kunnat delat scen med Prince, Madonna eller Angus Young. Även Schubert var blott en tvärhand hög. Närmare bestämt 1,52 m lång. Hans förmåga att komponera hade dock inga yttre gränser.







  • Comments(0)//blogg.tectylrock.se/#post89

Tectyl och jag med, "me too"

RockfilosoferandePosted by Sten Skiöld Friday, November 17 2017 22:54:24
Tectyl står alltid på kvinnornas sida, då och då dock i fånig badrock


Den i alla bemärkelser oförskämt estetiskt föredömlige huvudsångaren och sologitarristen är synbart bekymrad apropå "jag med"-rörelsen och vad som ligger bakom den samma. Han gör därför följande uttalande i senaste numret av Tectylbulletinen "Rostfritt".

"Vi vill tydligt poängtera att Tectylstjärnorna aldrig nedlåtit sig till det otillständiga och oacceptabla som så många kvinnor oförskyllt blivit utsatta för.

En riktig rockare , en riktig man, respekterar kvinnor.

Det är lika självklart för oss som att en gura ska stämma innan man riffar. Män som beter som de slemmiga typer man nu läser om släpps inte ens in på våra spelningar om vi kan förhindra det, än mindre skulle de platsa i bandet.

Vanligtvis är Tectylarna ett glatt och obekymrat gäng. Det vi nu ser och läser om gör oss dock ledsna och besvikna.

De är inte våra bröder som beter sig så här.

De är genuina skitstövlar, ynkliga troll och små lortar.

Det är på tiden att ni, systrar, drar fram dem i ljuset.

För vi - männen - gjorde ju inte det. Vilket i sig är beklämmande.

Keep on rocking in a free (for everybody) world!"



  • Comments(0)//blogg.tectylrock.se/#post88

Burvall fyller nu igen!

RockfilosoferandePosted by Sten Skiöld Saturday, August 26 2017 11:58:06
Lördagen den 26:e augusti. Mannen, myten och legenden HB, lyckas nästan alltid hålla samma betongstadiga tempo vad beträffar sitt fyllande som sitt trumspel. En gång om året drämmer han till och fyller år, och det dessutom på samma datum -varje gång. Nu är det dags igen. Föga förvånande att han i livet landade bakom trummorna. Många är vi som har Hasse att tacka för den stadga han givit i våra liv och vårt musicerande. Tectyls personalavdelning vill därför, tillsammans med de himla humana resurserna i bandet, framföra våra överdrivet rockrungande gratifikationer. En personalförmån som enligt Tectyls bokhållare och kamrer dessutom skall vara helt skattebefriad.

  • Comments(0)//blogg.tectylrock.se/#post87

Stor oro i bandledningsgruppen!

RockfilosoferandePosted by Sten Skiöld Sunday, August 20 2017 16:11:07
De sistlidna dagarna har viss oro spritt sig ibland Tectylkoncernens absoluta toppskikt. Ett flertal av superstjärnorna tycks vara överladdade inför de kommande spelningarna på UKK (9/9 19.25) och Katalin (23/9. 21.00).

Åtgärder vidtas och bitar greppas just nu för att varva ned medlemmarna. TNB (Tectyls NyhetsByrå) återkommer inom en dräglig framtid.

  • Comments(0)//blogg.tectylrock.se/#post86

Tectyls materialförvaltares spännande vardag

RockfilosoferandePosted by Sten Skiöld Sunday, August 20 2017 11:48:59
Fjärran från fotoblixtarna, fansens gälla skrik nedanför scenerna, logernas dignande bord fyllda av Belugakaviar, välkyld Champagne, välrullade Havannacigarrer och långt bort från de fala gruppisarnas ständiga uppvaktning och skamliga förslag, träffar vi en stillsam man som sköter om Tectylernas material och utrustning.

I ett anspråkslöst timmerhus, inte långt från Uppsala stad, hanteras allt det där som måste hanteras för att en rockcirkus skall fungera. Allt det där som sker i tysthet men som likafullt är en förutsättning för framgången. Arbetet som genomförs med yttersta noggrannhet varje dag - men som sällan nämns i de glansiga tidningar och magasin som Tectyl ständigt exponeras i.

Vi möts i porten av en behaglig man i sina bästa år. Matte från Riala, som han plägar kallas, är anspråkslöst men praktiskt klädd. Han hälsar oss välkomna in i det allra heligaste; rummet där stjärnornas utensilier varsamt vårdas.
Här finns mycket att vila ögonen på. Tanken svindlar när vi betänker att dessa kalsonger och andra klädesplagg, som hänger prydligt på fyra olika sträck, faktiskt är de som legenderna använder sig av när de levererar sina kulturella landvinningar på världsscenen. Vi får en hissnande känsla av närhet som kittlar.
Runt om i lokalerna ser vi i övrigt allt det ett rockband behöver. Allt är välordnat. Precision och struktur tycks vara Mattes ledord.

Vi sätter oss ned vid kaffebordet och blir bjudna på en kopp snabbkaffe och några någorlunda finska pinnar. Matte börjar berätta. Vi lyssnar andäktigt.

"Det hela började för drygt tjugofem år sedan. Jag jobbade då som lastbilschaffis på ASG. Styckegods. Slitigt, men ett hederligt sätt att förtjäna levebrödet. En sensommarafton var jag och flamman på biltur. Asconan behövde vädras och motioneras och vi kände också för att se oss omkring. När vi passerade Vassunda hörde vi vad vi uppfattade som levande musik från bygdegården. Vi stannade till och lyssnade. Ju mer jag hörde desto mer förstod jag att detta kanske var vad jag borde ägna mitt liv åt. Sagt och gjort. Jag klev ur bilen och gick in. Väl där var det dags för en paus och bandet drogs sig tillbaka för en stunds välförtjänt vila. Jag gick, utan någon tvekan, rakt in i logen och presenterade mig. På den vägen är det. Jag erbjöds och tackade direkt ja till att bli bandets materialförvaltare. Ett karriärval jag aldrig ångrat. Jag träffar stjärnorna allt som oftast och det är kanonkillar - hela bunten. Inte alls så diviga som vissa journalister vill hävda. Jordnära och sympatiska killar som bara råkat vara så in i helvete begåvade och talangfulla. Och det är ju inte deras fel -eller?"

Vi frågar vad som är på gång just nu och Matte tar till orda igen. "Just idag har jag inventerat tubsocksförrådet. Alla vet ju att det är av största vikt att samtliga stjärnor har hela, knallsvarta och väl sträckta tubsocker på sig när de uppträder. Jag kunde konstatera att det eviga turnerandet, med ständiga tvättningar, blekt sockorna anmärkningsvärt. Vad jag såg var en kaskad av nyanser i svart. Inte bara femtio utan fler än så. Något behövde göras - och det fort. Beslutet kom av sig själv. Ibland fattar jag beslut innan jag ens förstått det själv. Tubsockorna skulle färgas. Genom denna åtgärd kunde de åter bli becksvarta, rocksvarta."

Matte visar oss resultatet av dagens materialvårdsinsats. Vi kan inte annat än bli imponerade. Tubsockorna fullkomligt lyser av svärta. Bländande svart. Vi kan föreställa oss glädjen och uppskattningen hos stjärnorna nästa gång det är dags att äntra scenen. Med så svartsvarta sockor är det som bäddat för ännu en oförglömlig leverans av rockmusik när den är som bäst.

Hur skulle det ha sett ut om Tectyl lirade på Konserthuset UKK 9/9 19.25 och Katalin 23/9 21.00 i grådaskiga strumpor?

Vi avrundar vårt besök, tackar för oss och lämnar Matte och hans oerhört betydelsefulla kulturgärning. Sannolikt kommer vi aldrig framdeles betrakta en materialförvaltare igen på det sätt vi en gång gjorde.

Tack Matte!

P.S. På de två bilderna ser vi (till vänster) sockorna innan färgning och till höger när det åter svärtats. D.S.



  • Comments(0)//blogg.tectylrock.se/#post85
Next »