Rockplock

Rockplock

Spontana betraktelser

Ett forum för fria tankar kring rockens energier och bidrag till det existentiella kvaliteterna.

TECTYL INTEGRERAR

RockfilosoferandePosted by Sten Skiöld Friday, January 13 2017 20:47:01

Tectyl, ett lysande exempel på lyckad integration

När man ständigt läser om Sveriges i allmänhet och Malmös i synnerhet totalt misslyckade försök att skapa integration kan det vara en tröst att ta del av Tectyls arbete inom området. Till skillnad från nämnda misslyckare så kan istället detta band visa konkreta exempel på att det faktiskt går att lyckas även med så här svåra processer. Trots en ständig ström av nyanlända till denna redan heterogena och etnobrokiga kulturpyttipanna har man, genom aktiva åtgärder, lyckats. Exemplen är ras ande många och alla kan inte redovisas här. Vi lyfter därför fram några, representativa fall.

Det ensamkommande hälsingeflyktingbarnet

Redan efter 29 år har han inlemmats och accepterats i bandet. Vissa av de övriga medlemmarna vill nu till och med göra gällande att även hälsingar är människor. Även om han, redan vid ankomsten, blev hårt basifierad i bandet, så tog det bara några år innan vissa inkluderande tendenser kunde skönjas. Visst stack han ut när han kom, säger bandets huvudintegrator. Han såg annorlunda ut. Klädde sig besynnerligt. Hade exotiska värderingar och en helt annan kvinnosyn än övriga stjärnor i bandet. Pratade vad han påstod var svenska, men som få förstod något av. Hade svårt att förstå den sociala koden, samarbetsproblem och agerade impulsivt.

Nu, idag, är han som vilken annan medlem som helst. De flesta förstår numera brottstycken av vad han säger. Inom något decennium pratar han trögflytande rikssvenska. Den annorlunda klädseln finns fortfarande där, men är bara en yttring av svårartat dålig smak. Samarbetet går riktigt bra, då och då. Fortfarande vissa problem att visa taktfullhet dock. Övrig fullhet klarar han av med glans. Kvinnosynen har också utvecklats. Sannolikt på grund av den solida feminism som alltid genomsyrat rockbranschen. Visst, han ser fortfarande lite annorlunda ut, men vilken basist gör väl inte det. Titta bara på Gene Simmons. Och han är inte ens från Hälsingland.

Skuttungen

Som en nytvättad och desinficerad scout ramlade en förortsgrabb ned mitt i det virvlande rocklivet. En av urbaniseringsvindarnas vilsna frön som tog sig från vischan in mot civiliserade delar av landet. Två skilda världar skulle mötas.

Inte nog med att han präglats av förortslivets nödtorft och andliga frugalitet, han hade dessutom ägnat sig åt trubadureri, vilket är en i stort sett utdöd kulturyttring. I vissa sedan århundraden isolerade delar av förorterna existerar dock detta fortfarande. Avsaknaden av kontakt med omvärlden har bidragit till att det fortlever, om än i begränsad omfattning. Inte nog med det. Mycket på grund av den gagneliga miljön han växt upp i och formats av så var han i stort helt oförstörd. Slätt skinn, rosiga kinder, oskyldiga grå ögon, en lever helt utan fett eller skrumpning och i övrigt en uppsyn som om världen var god.

En utmaning var det, säger huvudintegratorn. Men skam den som ger sig. Övriga medlemmar fick gå på profylaktiska kurser. Studiebesök gjordes i förorterna, med den mullrande turnébussen.

Nu, bara några få år senare, är han naturaliserad och accepteras ganska ofta av övriga. Genom de hårda törnar bandkamraterna generöst delat med sig av har han härdats. Ett brutalt turnerande, utan rast och ro, med alla hälsovådliga ingredienser och i övrigt ohälsosamma vanor har patinerat honom. Förbudet att överhuvudtaget pilla på nylonsträngade akustiska gitarrer - utan tillstymmelsen till distortion- har fått honom i stort sett trubaduravvänjd. Ganska snart ser har lika tilltufsad, härjad och sliten ut som övriga vrak i bandet.

Och integrationen är snart total.



  • Comments(0)//blogg.tectylrock.se/#post78